Saturday, October 07, 2006

Vapenexporten... Fyfan

“Det känns läskigt om det är så att vi i Sverige bidrar till att så många människor far illa genom att sälja vapen. Men det känns så fel att uttala sig om det eftersom jag vet så lite. Jag kan inget om den svenska vapenexporten, men jag tycker inte om den”. - Judit 19, Stockholm


Det här arbetet tjänar som syfte att redovisa för vad som händer med den Svenska vapenexporten.
Hur är det med Svenska vapen och krig och konflikter i världen? Och hur behandlas civila utifrån mänskliga rättigheter?
De frågor jag ska besvara med det här arbetet är: Är den svenska vapenexporten skadlig för andra?
För att förenkla arbetet så har jag formulerat tre underfrågor som kommer att redovisas i nämnd ordning här nedan:
Medverkar den svenska vapenexporten till brott mot mänskliga rättigheter?
Bidrar vi till fattigdom genom att exportera vapen ?
Stärker den diktaturer i världen?
Dessa frågor känns adekvata för att få klarhet i vart, till vem och varför vi exporterar vapen.
Jag har främst vänt mig till organisationer som arbetar med vapenexport, såsom Amnesty och Diakonia. Alla källor anges sedan i källförteckning. Jag vill tacka Judit för att hon efter mycket om och men fick återge hennes uttalande om vapenexporten som representerar en hel generations vetskap om att Sverige idag är världens nionde största vapenexportör. 7000 miljarder kronor spenderas årligen på militära rustningar i världen, vilket representerar ca 1100 kronor per person i världen, samtidigt som 30000 barn dör dagligen pga. brist på vatten, mat och vård. En nedrustning innebär att många kan räddas och konflikter kan sakta ledas till stabila fredsförhandlingar.


Sveriges vapenexport i tre exempel av nio redovisade av Svensk fred:
Bahrain - Tortyr och annan omänsklig behandling samt utbredd straffrihet för förövare.
Sveriges bidrag: Pansarvärnsvapen med mera för 30 miljoner kronor.

Pakistan - dödsfall i häkte, utomrättsliga avrättningar, mord samt andra övergrepp riktade mot minoriteter, godtyckliga fängslanden i samband med “kriget mot terrorismen”.
Sveriges bidrag: Delar till torpeder med mera för 37 miljoner kronor.

Thailand - utomrättsliga avrättningar av politiska aktivister, dödsstraff, systematisk diskriminering av etniska minoriteter och migrantarbetare.
Sveriges bidrag: pansarvärnsvapen med mera till värde av 14 miljoner.

Enligt ett riksdagsbeslut från 1971 ska mottagarländerna för svensk vapenexport respektera och följa riktlinjerna för mänskliga rättigheterna, detta även för att behålla en säkerhetspolitisk ställning men trots dessa två anledningar så tillåts exporter till länder som gjort sig skyldiga till brott mot MR (=mänskliga rättigheter) såsom i exemplena här ovan.
De senaste åren har det skrivits mycket och flitigt att svensk utrikespolitik ska främja de mänskliga rättigheterna, men Svensk Fred med andra kan nu konstatera att “riksdagens riktlinjer i den här frågan nonchaleras systematiskt.” Sverige exporterade under perioden 2000-2004 vapen för upp till 3,7 miljoner kronor till länder som inte uppfyller kraven som ställs.

Sveriges vapenexport och världens fattigdom:
Mer än 16%, dvs över en miljard av den svenska krigsvapenexporten gick till 11 fattiga länder vilka bland andra inkluderade Indien, Pakistan och Indonesien.
Det är verkligen ett stort problem att världen prioriterar att satsa på vapen och militären istället för att lösa fattigdomen i världen som är vår absolut största utmaning. En intressant jämförelse gjord av Svensk Fred visar att för varje krona som läggs på bistånd i världen, går ytterligare tretton kronor till militära rustningar. Det är en skrämmande siffra som påminner oss om att vår kära värld och därmed vårt kära Sverige bryter mot den huvudpunkt som beslutades av riksdagen angående politiken för global uppvärmning i december 2003. Då menade man att “politiken skall präglas av ett rättighetsperspektiv och kännetecknas av de fattigas perspektiv på utveckling.” Med lekmans ord innebär detta att de fattiga människornas behov och förutsättningar ska vara utgångspunkten i ett försök mot en rättvis utveckling.
Om det här ens ska vara möjligt så måste saker ändras. Svensk Fred ger som förslag att varje enskilt fall skall granskas och att en försiktighetsprincip bör användas i samband med vapenexport som garanterar att om det blir en målkonflikt så bör fattigdombekämpningen få företräde.

Sverige och diktaturer:
Sverige har sammarbete med följande diktaturer i urval:
Förenade Arabemiraten, Oman, Pakistan, Saudiarabien och Tunisien.
För Sverige och svenskarna så är demokrati en självklarhet, men det är också en hörnsten för Sveriges politik i frågan om global utveckling. Som tidigare nämnt under föregående avsnitt så ska politiken enligt riksdagen själv präglas av ett så kallat “rättviseperspektiv”vilket inkluderar demokrati och mänskliag rättigheter. Trots detta så har Sverige möjliggjort export till ett flertal diktaturer. Värdet av denna export översteg 2004 svindlande 100 miljoner.
Genom att handla på det här sättet så ges en ganska tydlig signal om att man inte bara stödjer diktaturer, man tjänar på dem.

Diskussion:
När jag lämnar över mitt färdigskrivna arbete till Judit som uttalade sig i början om vad hon visste om den Svenska vapenexporten så kan jag se en tydlig besvikelse i hennes ögon.
Jag tar modet till mig och frågar henne: - Är den svenska vapenexporten skadlig för andra, tror du?
Hon drar en djup suck, blundar och gnider sig i pannan.
- Ja, det är ju uppenbart. Men jag visste inte, eller jag kunde inte tänka mig att vi var så hemska. Lilla Sverige, liksom?
Det är tyst länge, länge förutom det allmänna sorlet på café Vurma där vi möts för att diskutera saken och för att jag ska få feedback. Plötsligt skjuter hon ifrån sig kladdkakan som hon med stor entusiasm beställt bara några minuter tidigare och grimaserar.
- Jag mår fan illa.
Det är en känsla jag kan hålla med om. Det här arbetet har varit väldigt intressant och spännande att skriva, men det har samtidigt från första början orsakat ett konstant illamående och jag har nästan dragit mig för att läsa den information jag fått tag på. Kanske är det så att jag inte vill veta, att jag hittills varit lyckligt ovetande om hur vår vapenpolitik ser ut. Med en kusin som sitter som ordförande i justitieutskottet så skäms jag för att jag inte tidigare tagit på mig att faktiskt själv leta reda på information om hur det egentligen står till.
Alternativen nu för mig, och förhoppningsvis för de som läser det här blir dessa:
Ge efter för företagens kommersiella argument, eller så väljer vi att stå upp för en sammanhållen utrikespolitik med syfte att överensstämma med de utrikespolitiska mål om global nedrustning, demokrati, global utveckling men framförallt mänskliga rättigheter.
Jag vet vad jag väljer, vet du?




Källförteckning:
Litteratur:
Kruse, Karin - Vapenexport och mänskliga rättigheter : exemplet Indonesien 1998
Westander, Henrik - Ska Sverige beväpna förtryckare? 1985
Internet:
http://www.diakonia.se/
http://www.controlarms.org/
www.amnesty.se
Lätta vapen, tunga hot - http://www.amnesty.se/finn_fem_fel/amnesty
http://www.svenskafreds.se/
http://www.krf.se/ - kristna fredsrörelsen
Filmer:
Lord of War - Andrew Niccol, 2005
Bowling for Columbine - Michael Moore, 2002
Jag vill passa på att understryka att all fakta som presenterats i början av varje “avsnitt” är hämtade från Svensk Fred.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home